fredag 1 april 2011

En riktig hund




I natt har jag nästan fått sova! Jag gick inte upp förrän 5.45:) Stella var uppe några gånger på natten förstås; kissade lite, pratade med mamma och lekte lite i sin hemliga värld under sängen. Där ligger nämligen alla våra mattor ihoprullade, för dem tog vi bort till nyår när Lakkris kom hit. Man har inte mattor när man har valp... Och nu har vi ju valp igen:) Så mattorna ligger kvar under sängen. Ett riktigt Eldorado, fullt med dammråttor och ditsläpade valpfynd! Man lär sig att sova hyfsat även med en morrande råtta som knaprar under sängen.
Stella hälsar nu god morgon som en riktig Aussie! Viftar på hela kroppen och säger GLADGLADGLAD med öronen och svansen. Nu slickar hon istället för att bita! I alla fall 99 gånger av 100. Idag fick jag tyvärr läppunktering igen...
Det visar sig nu att det som verkade vara en extremt tidig rumsrenhet, har övergått till något som är mer normalt. Nämligen "Oooooo vad jag har det kul och OOOOOOOOOOO vad jag behöver kissa exakt nu!" Exakt nu, är sällan exakt där tidningarna är...
Men det är å andra sidan mycket viktigt att bajsa på rätt ställe. Rätt ställe är inte bara utomhus, utan det är också långt bort. Igår, på sexveckorsdagen, upptäckte Stella grannens tomt på andra sidan staketet. Hon sökte målmedvetet och pipande efter ett tillräckligt stort hål - och det hittade hon förstås lätt som en plätt. Plupp! Så var hon på väg bortåt i full galopp och jag efter. Nessie blev avhängd på rätt sida staketet. Vad månde bliva av en så självständig ung dam?! Nå, det visade sig att hon sökte en avskild toalett, och när det var avklarat, galopperade hon hem igen!
I morse tog Stella en runda på tomten, åt sedan mat och lekte med mamma inomhus. Plötsligt kastade hon sig med ett tjut på altandörren. Bara att öppna förstås, och iväg pinnar den lilla dunbollen i ösregnet, för att bajsa.
Förlåt allt mitt skitsnack, men det är fascinerande! Var glad att jag inte pratar färg, form och konsistens också:)
Listan med vad Stella nu kan, vid sex veckor, kan göras väldigt lång. Hon är mer som en vanlig hund. Sover där vi är, gräver gropar, hoppar i pölar, är nyfiken på vad som händer, blir hysteriskt glad när någon kommer (känd eller okänd) och far över huvud taget runt som ett litet muskelknippe.
Lakkris är en jättefin storebror. Han blir fem månader i morgon. Visst är han för klumpig, men han har lärt sig att leka krokodillekar med Stella. De kramas, bits, pussas och delar på leksaker. Lakkris är mer generös än Stella. Mer tålmodig för den delen också. Stella kan ta ett rejält grepp om hans stora läpp - och DRA! Lakkris bara piper tyst och ser snäll ut. Själv attackerar hon som en pitbull om Lakkris råkar ta i lite för hårt. Jag ska lägga ut en film på det senare idag.
Nessie är en fantastiskt fin mamma! Lekfull, uppmärksam, tålmodig och pedagogisk. Dels tar hon initiativ till egna saker som Stella ska lära sig (vem som får ha saker, hur man väntar på sin tur, hur man ber att få saker, hur man försvarar dem, osv), dels ser det ut som om hon försöker stötta Stella när hon hittar på nya saker (t ex att man hittar intressanta saker om man gräver en grop...). Dagen är full av äventyr och lärdomar! Inte undra på att Stella sedan slocknar mitt i steget. Eller som på bilden, med nosen i vattenskålen:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar